Håll i hatten ffs!
I Aftonbladet den 8 januari skriver Mohammed Omar en läsvärd debattartikel. Av det jag läst av Omar de senaste åren – det är förvisso inte massor, det ska erkännas – så verkar han vara en jävligt förnuftig snubbe. Han har ofta i de offentliga debatter som på ett eller annat obehagligt vis – mer eller mindre öppet – kretsat kring och runt obehagliga islamofobiska utgångspunkter, agerat en förnuftets röst.
Denna gång i en debatt som verkar ta ny fart, den om “hedersmord” och “hederskultur”. Du vet, arabiska män och i synnerhet muslimer som inte klarar av att deras fruar/döttrar/systrar etc. vill bryta sig loss från deras kvinnoförtryckande religion och seder och helt sonika mördar dem för att kvinnorna inte gör som männen och islam kräver…
Vad Omar gör i sin debattartikel är extremt viktigt i det debattklimat som nu råder. Han försöker inte “förklara” att kvinnor mördas av män med tokiga teologiska besvärjelser som favoritsysselsättning och urskulda deras agerande. Han försöker inte relativisera morden på dessa kvinnor. Vad Mohammed Omar gör är att sätta saker i sitt sammanhang. Och det är tyvärr ganska unikt. Men för att kunna sätta de mord som klassats som hedersmord i sitt sammanhang måste man vara kapabel att ifrågasätta kategoriseringen, själva utgångspunkten utifrån vilken man kommit fram till att det är just HEDERSmord och en HEDERSkultur i synnerhet företrädd av araber och muslimer.
Han sätter fingret på en omfattande stigmatisering och ett vittspännande misstänkliggörande av araber och muslimer genom att räkna upp ett flertal exempel på hur religiöst aktiva män från helt andra trosinriktningar mördat sina fruar, döttrar, söner o.s.v. och hur de behandlats i nyhetsrapportering, offentlig debatt o.s.v. Han pekar tydligt på hur dessa mord haft tydligare drag av just “försvar av familjens heder” med hänvisning till en viss religiös uppfattning. Han sätter fingret på två viktiga saker, att det är religiös fanatism och ett världsomspännande kvinnoförtryck som är grunden även till vad som kallas hedersmord och hederskultur i debatten idag och inte islam.
Omars poäng går också att utveckla på många sätt. Framförallt är det viktigt att konstatera att detta misstänkliggörande av araber och muslimer inte är en slump, att det är direkt beroende av stora ekonomiska och militära intressen som vill stärka sin kontroll över oljetillgångar främst i mellanöstern. Tecknen känns igen från tidigare amerikanska krig för olja och kontroll. Denna rasistiska stigmatisering är alltså direkt kopplad till ekonomiska och politiska eliters intressen av kuvade folk och lydiga satellitstater på väl avvägda platser i världen. Mohammed Omars debattartikel bidrar till att lysa upp i det rasistiska dunkel som omgärdar oljekrigens konsekvenser.
Såklart har någon svarat på hans artikel också. Det är en kvinna vid namn Mia Hinndal Bellander och genom en snabb googling på namnet visar det sig att hon är aktiv moderat. Alltså medlem i det största regeringsbärande partiet i Sverige år 2008. Jag höjde rejält på ögonbrynen när jag läste hennes svar för hennes det är ett bigotteri i den klart grövre skolan och det andas kolonial världsbild låååång väg. Samtidigt tar hon till det numer klassiska knepet och framställer sig som en som helt enkelt inte står ut med hemlighetsmakeri och daltande längre – nu får det vara nog, vi måste faktiskt våga prata om problemet!
Samtidigt som jag helt ärligt får rysningar av vad hon skriver så kan jag liksom inte låta bli att undra hur man kan ta sig själv på fullt allvar när man signerat en debattartikel med såna grovheter, som sin egen. På riktigt, är det ens möjligt att faktiskt tro på vad man själv skriver om man skriver såna där saker? Helt ärligt, jag kan inte förstå det. Jag kan bara känna att jag blir lite mer illamående och lite mer rädd för vad som komma skall.
Året är 2008 och Bellanders mörkblå dunster är ett av många illavarslande tecken i tiden. Håll i hatten, det här kan gå obehagligt fort.
