Ja, jag ska köpa en ny bil. Det har ju varit så att varken jag eller Jenny haft råd att ha annat än äldre strulbilar. Förstbilen som jag fick av farsan, en Mitsubishi Lancer från 1992(gråbilen), har ju gått och funkat bra men p.g.a. eftersatta reparationer, en renjävel och en hårdpackad snödriva på Seskarö så är den numer mest lämpad som folkracebil. Det är synd för det är en fin bil i grunden. Dock inte världens säkraste. Jennys bil är också den ett mörker. En Citroën från 1992. I bra skick i det mesta utöver det viktigaste, motorn. Motorn spikar konstant vid gaspådrag och det verkar vara nåt allvarligt fel i tändning och förbränningsrummet. Så den står mest och luktar skit den också. Så hon har varit tvungen att använda gråbilen till och från jobbet när jag jobbat eftermiddag och natt och det är inte roligt när vintern mest bestått av snöblandat regn och hastigt påkomna minusgrader och bilen saknar väl fungerande dämpning.
Den bil som vi använder mest är en hyfsat nyinförskaffad Mitsubishi Galant från 1992, den kallas brunbilen. Köpt i Stockholm och körd inte ens 13 000 mil. Ganska fin bil men inte nåt att ha till långfärder och tripper. Funkar bra som pendlingsbil och är skön att köra men som sagt inget att göra vågen för. Dessutom okej bränsleekonomi.
Så kort och gott, vi behöver en ny bil. Jenny kan använda en bättre bil för jobbpendling o.s.v. och för längre tripper har vi en betydligt bättre bil.
Jag har därför surfat runt en hel del och kollat på en nyare bil. Jag är inget för superflådiga historier, jag är mer för att bilen ska vara jävligt säker, skön att köra långt och ha vara hygglig miljömässigt och ekonomiskt. Valet föll på en Volvo S60 från 2001. De två första kriterierna uppfylls ju med råge så mest fokus har legat på utsläpp och bränsleekonomi. Enligt Vägverkets uppgifter på bilen som jag ska köpa ligger förbrukningen på 0,8 liter/mil vid blandad körning. Det borde utan problem gå att få ner ytterligare nån deciliter med hygglig eco-driving och vanligt trafikvett.
Bilen jag ska köpa kostar 95 000 kronor. Den har gått 8700 mil och är fullservad på volvo-verkstad. Det är bra. En välskött bil till bra pris, mycket tid kvar att leva på och ett bra andrahandsvärde bådar gott. Jag ska fara och hämta den fredagen den 1 februari. Sen bär det av hem till Östersund för Ung Vänster-årskonferens på lördagen. Där ansluter Jenny från Sundsvall på söndagen för färd ut till kusten igen. Det blir nog 150 mil att köra första helgen med nybilen.
Men man ska ju ha stålar också. Och själv har man inga tusingar sparade heller så det blir till att låna. Det blir ett JAK-lån för min del. Det känns smartast så. Vi söker ju dessutom efter hus så man är ju tvungen spara till en handpenning för det också. Med ett JAK-lån på 100 000 så förbinder man sig ju att efterspara samma summa utöver lånesumman under återbetalningsperioden. Så när det är klart och betalt så har man 100 000 sparat på sitt JAK-konto. Perfekt som start till handpenningen för ett hus!
Visst, i praktiken amorterar man ju dubbelt i förhållande till lånesumman och det kan göra det lite tuffare att ta större lån men jämför det med vilket annat banklån som helst och du inser snart att den dagen du får casha ut samma summa som du en gång lånat, är det helt klart värt det.
Fler borde förövrigt gå med i JAK. Surfa in på www.jak.se och läs mer.
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
