Nä, nu får du ta dig i kragen!

Ja, gör det. Och gör det genom att besöka Feministiskt forum helgen 9-10 februari i Stockholm!

Läs program och mer om Feministiskt Forum på hemsidan!

Det var länge sen

Har nyss avnjutit nåt som det var sjukt länge sen jag åt; Sluring. Fast en lite modernare variant med bacon istället föt saltat kött och utan potatis. Sluring är typ gammalt statarkäk och sånt man åt i typ skogshuggarkojor och sånt för länge sen. Varianten jag har ätit innehåller också messmör - typ godast i världen! - och kan väl därför sägas är hyfsat jämtländsk och jag måste tillstyrka att det nästan var lika gott som jag mindes det.

Stek upp salt kött/bacon hårt, slå över en dl mjölk eller grädde och släng på 4 rågade msk messmör. Milkos givetvis. Ärdu på humör kan du skära ner lite gammal kokt potatis. Det funkar. Glöm inte att salta.

Läs mer om finfin och billigt krubb från fjällvärlden här. Klart värt en chans.

Håll i hatten ffs!

I Aftonbladet den 8 januari skriver Mohammed Omar en läsvärd debattartikel. Av det jag läst av Omar de senaste åren - det är förvisso inte massor, det ska erkännas - så verkar han vara en jävligt förnuftig snubbe. Han har ofta i de offentliga debatter som på ett eller annat obehagligt vis - mer eller mindre öppet - kretsat kring och runt obehagliga islamofobiska utgångspunkter, agerat en förnuftets röst.

Denna gång i en debatt som verkar ta ny fart, den om “hedersmord” och “hederskultur”. Du vet, arabiska män och i synnerhet muslimer som inte klarar av att deras fruar/döttrar/systrar etc. vill bryta sig loss från deras kvinnoförtryckande religion och seder och helt sonika mördar dem för att kvinnorna inte gör som männen och islam kräver…

Vad Omar gör i sin debattartikel är extremt viktigt i det debattklimat som nu råder. Han försöker inte “förklara” att kvinnor mördas av män med tokiga teologiska besvärjelser som favoritsysselsättning och urskulda deras agerande. Han försöker inte relativisera morden på dessa kvinnor. Vad Mohammed Omar gör är att sätta saker i sitt sammanhang. Och det är tyvärr ganska unikt. Men för att kunna sätta de mord som klassats som hedersmord i sitt sammanhang måste man vara kapabel att ifrågasätta kategoriseringen, själva utgångspunkten utifrån vilken man kommit fram till att det är just HEDERSmord och en HEDERSkultur i synnerhet företrädd av araber och muslimer.

Han sätter fingret på en omfattande stigmatisering och ett vittspännande misstänkliggörande av araber och muslimer genom att räkna upp ett flertal exempel på hur religiöst aktiva män från helt andra trosinriktningar mördat sina fruar, döttrar, söner o.s.v. och hur de behandlats i nyhetsrapportering, offentlig debatt o.s.v. Han pekar tydligt på hur dessa mord haft tydligare drag av just “försvar av familjens heder” med hänvisning till en viss religiös uppfattning. Han sätter fingret på två viktiga saker, att det är religiös fanatism och ett världsomspännande kvinnoförtryck som är grunden även till vad som kallas hedersmord och hederskultur i debatten idag och inte islam.

Omars poäng går också att utveckla på många sätt. Framförallt är det viktigt att konstatera att detta misstänkliggörande av araber och muslimer inte är en slump, att det är direkt beroende av stora ekonomiska och militära intressen som vill stärka sin kontroll över oljetillgångar främst i mellanöstern. Tecknen känns igen från tidigare amerikanska krig för olja och kontroll. Denna rasistiska stigmatisering är alltså direkt kopplad till ekonomiska och politiska eliters intressen av kuvade folk och lydiga satellitstater på väl avvägda platser i världen. Mohammed Omars debattartikel bidrar till att lysa upp i det rasistiska dunkel som omgärdar oljekrigens konsekvenser.

Såklart har någon svarat på hans artikel också. Det är en kvinna vid namn Mia Hinndal Bellander och genom en snabb googling på namnet visar det sig att hon är aktiv moderat. Alltså medlem i det största regeringsbärande partiet i Sverige år 2008.  Jag höjde rejält på ögonbrynen när jag läste hennes svar för hennes det är ett bigotteri i den klart grövre skolan och det andas kolonial världsbild låååång väg. Samtidigt tar hon till det numer klassiska knepet och framställer sig som en som helt enkelt inte står ut med hemlighetsmakeri och daltande längre - nu får det vara nog, vi måste faktiskt våga prata om problemet!

Samtidigt som jag helt ärligt får rysningar av vad hon skriver så kan jag liksom inte låta bli att undra hur man kan ta sig själv på fullt allvar när man signerat en debattartikel med såna grovheter, som sin egen. På riktigt, är det ens möjligt att faktiskt tro på vad man själv skriver om man skriver såna där saker? Helt ärligt, jag kan inte förstå det. Jag kan bara känna att jag blir lite mer illamående och lite mer rädd för vad som komma skall.

Året är 2008 och Bellanders mörkblå dunster är ett av många illavarslande tecken i tiden. Håll i hatten, det här kan gå obehagligt fort.

Det blev en lång dag

Ibland får man snabbt äta upp vad man säger. Och skriver. Igår skämtade jag om alla mordbränder som anlagts här i stan den senaste tiden och det första man får höra av en jobbarkompis är “Vad i helvete, har du hört att Strömlida har brunnit?“. För de som inte känner till Strömlida så är det typ ett gammalt värdshus längst upp i en backe i ena änden av stan. På vintrarna är det skidåkning och allt vet vad i backen. När Jennys pappa fyllde 50 var det födelsedagsmiddag där bl.a. Det var schysst då. Nån starkare koppling till Strömlida har jag inte, jag är ju inte uppvuxen här.

Men nog är det sjukt. Ett stort antal mordbränder på superkort tid i en så liten stad som pite? Wtf? En lite olustig början på arbetsdagen.

Jobbet ja. Skulle egentligen varit i resurs idag - alltså inte utskickad på uppdrag - men kl. 07.10 plingar mobiljäveln… “Vi har en sjuk på Accra. 7-16″. Så det bev till att fara dit, slitigt när man fan inte lyckades somna förrän efter tre nån gång i natt.

Som tur var var Simon där och jobbade också. Simme är schysst och bra att jobba med. Så dagtid idag och sen hoppa på eftermiddagsskiftet imorrn, 14-22 är i alla fall lite bättre tider. Den här gången på rullformningslinan, mycket bättre än att grada rör i alla fall. Då är jag ju hemma nästan hela tiden som Jenny inte är på jobbet och det är ju inte så dumt.  

Efter jobbet for jag hem, pussade Jenny innan hon for på jobbet, åt lite och stack på gymmet. Det var jävligt mycket folk där. Det tog minst 10 minuter att ens få ett jävla rullband! Känns ju lite ovärt när man inte ens orkar springa på det längre än typ 10 minuter… Men jag orkar mer och längre nu så kondisen måste ju ha blivit bättre. Sen ungefär två veckor tillbaka har jag lagt upp ett nytt program, allt strikt efter Nautilusmetoden. Fokus på negativa rörelser, långsamma repetitioner och ökad vikt och antal för varje pass. Det är rätt coolt att man faktiskt kan känna att man bara på två dagar har blivit starkare så metoden måste ju sägas funka. Men bäst av allt är att jag känner stor skillnad nu mot när jag började jobba åt poolen. Första jobbet jag gjorde var monoton volvogradning. De som inte vet vad det är behöver bara veta att det är monotont, tråkigt och att det nöter ut en. då blev jag sliten som fan i axlarna, underarmarna och ryggen. Nu senast, 8 månader senare kände jag inte av nåt sånt. Jo, ryggen förstås men mest för att borden vi står vid är så jävla låga. Känns bra att veta att man kanske förhindrar att kroppen slits ut onödigt fort.

Efter gymmet har det bara varit att slappa. Fast man har tusen grejer att göra. Kollat på tv och bara fettat. Vädret är ändå stört förresten. Termometern visade -14 imorse och när kom ut på väg till bilen kändes det typ som nollgradigt. Sen på väg hem från gymmet var det sjukt fuktigt i luften så den kändes nästan varm. Konstigt.

Kollade på Costa Rica - Sverige natten till måndagen också. Måste säga att jag är positivt överraskad. Mest av Samuel Holmén men också av Safari, Stoor m.fl. Och jag måste bara få skriva det, de som gnäller på Lagerbäck är dumma i huvudet. Så enkelt är det.

Jag vill till fjälls

Den som påstår att allt står rätt till med vädret är helt enkelt dum i huvudet. Sorry men så är det bara. Det är helt sjukt men det finns ju fortfarande de som menar att det är en naturlig utveckling, att de gröna vintrarna blir vanligare och blidan breder ut sig över hela vintern istället för som förut i en vecka eller två.

Jag saknar den riktiga vintern. Frågan är om den finns kvar alls. Visst, på sina håll längre inåt landet mot fjällen åt men knappast i nån större utsträckning nån annanstans. Det är bittert. Jag tycker om vintern, när det är -30 och nordvästvinden ligger på från fjällen, när man måste ta på sig skoterluvan för att inte förfrysa ansiktet och tar sparken en sväng runt byn. Nog för att långt ifrån alla vintrar man upplevt var såna men de var fler än nu. Det är helt säkert.

Sugen på lite riktig vinter har jag sökt rätt på en massa schyssta vinterbilder som får räcka så länge.

Flykälen i Krokoms kommun

Toppstuga i Årefjällen

Visst blir man sugen att fara ut med skotern? Hur kan man inte sakna fjällen liksom?

Det tar sig…

…sa pyromanen. Nå, kanske välmorbid humor med tanke på de många mordbränderna som härjat kommunen det senaste halvåret. Först ett par kyrkstugor, sen Storstrand, en kvarterskiosk och sen en stor jävla vedhög på Djupviken. Stört.

 Hur som helst, det tar sig. Bloggen alltså. Har börjat fatta funktionerna och listat ut hur man ändrar de olika menyerna o.s.v. Inom kort kanske det här stället inte ser ut som ett helvete.

Har käkat middag, läs mer om den på Rubus Arcticus, och kollat på Hemma hos Jamie. Har såklart suktat efter världens godaste stroganoff.

Och jag säger som Jack Black i School of Rock;

“Well, I like to eat. Is that a crime?”.

Jack Black som wrestlingmunken Ignacio i Nacho Libre från 2004

Dags att välja fackombud

Jag jobbar ju som bekant för ett bemanningsföretag. Vi är kanske 60 stycken fastanställda och dryga 10 visstidare. Vi är uthyrda till ett stort antal olika kunder. Vi är på plastfabriken, cementgjuteriet, sågverken, verkstadsindustrierna och slamhanteringsfirman. You name it, vi har eller har haft folk där. Det är inte alltid positivt ur ett fackligt perspektiv. Vi jobbar inte på ett och samma ställe och kan därför inte snacka ihop oss om samma saker, arbetsuppgifter och gemensamma erfarenheter av vår arbetsplats. Allt blir fragmentariskt. Bemanningsföretagen är inte alltid optimala för den fackliga organisationen på kundarbetsplatsen eftersom fler kommer in och utför arbete inom deras verksamhetsområde men utanför organisationens ramar.

Facket på bemanningsföretag har alltså superstora utmaningar att ta sig an. Särskilt nu och i synnerhet hos oss. Såväl fack- som skyddsombud har fått anställningar hos de kunder som de tidigare hyrts ut till så vi står utan sådana i nuläget. Vi är några som snackat ihop oss och jag har kontakat fackavdelningen, IF Metall Norrbotten, för hjälp och bistånd. Förhoppningsvis finns det ett par som vill hänga på för det behövs.

Sen blir det till att planera in studier, studier och åter studier. Och kanske en och annan fackfest också. Det ska bli kul. Jävligt kul.

Bilköp och lånekarusell

Ja, jag ska köpa en ny bil. Det har ju varit så att varken jag eller Jenny haft råd att ha annat än äldre strulbilar. Förstbilen som jag fick av farsan, en Mitsubishi Lancer från 1992(gråbilen), har ju gått och funkat bra men p.g.a. eftersatta reparationer, en renjävel och en hårdpackad snödriva på Seskarö så är den numer mest lämpad som folkracebil. Det är synd för det är en fin bil i grunden. Dock inte världens säkraste. Jennys bil är också den ett mörker. En Citroën från 1992. I bra skick i det mesta utöver det viktigaste, motorn. Motorn spikar konstant vid gaspådrag och det verkar vara nåt allvarligt fel i tändning och förbränningsrummet. Så den står mest och luktar skit den också. Så hon har varit tvungen att använda gråbilen till och från jobbet när jag jobbat eftermiddag och natt och det är inte roligt när vintern mest bestått av snöblandat regn och hastigt påkomna minusgrader och bilen saknar väl fungerande dämpning.

Den bil som vi använder mest är en hyfsat nyinförskaffad Mitsubishi Galant från 1992, den kallas brunbilen. Köpt i Stockholm och körd inte ens 13 000 mil. Ganska fin bil men inte nåt att ha till långfärder och tripper. Funkar bra som pendlingsbil och är skön att köra men som sagt inget att göra vågen för. Dessutom okej bränsleekonomi.

Så kort och gott, vi behöver en ny bil. Jenny kan använda en bättre bil för jobbpendling o.s.v. och för längre tripper har vi en betydligt bättre bil.

Jag har därför surfat runt en hel del och kollat på en nyare bil. Jag är inget för superflådiga historier, jag är mer för att bilen ska vara jävligt säker, skön att köra långt och ha vara hygglig miljömässigt och ekonomiskt. Valet föll på en Volvo S60 från 2001. De två första kriterierna uppfylls ju med råge så mest fokus har legat på utsläpp och bränsleekonomi. Enligt Vägverkets uppgifter på bilen som jag ska köpa ligger förbrukningen på 0,8 liter/mil vid blandad körning. Det borde utan problem gå att få ner ytterligare nån deciliter med hygglig eco-driving och vanligt trafikvett.

Bilen jag ska köpa kostar 95 000 kronor. Den har gått 8700 mil och är fullservad på volvo-verkstad. Det är bra. En välskött bil till bra pris, mycket tid kvar att leva på och ett bra andrahandsvärde bådar gott. Jag ska fara och hämta den fredagen den 1 februari. Sen bär det av hem till Östersund för Ung Vänster-årskonferens på lördagen. Där ansluter Jenny från Sundsvall på söndagen för färd ut till kusten igen. Det blir nog 150 mil att köra första helgen med nybilen.

Men man ska ju ha stålar också. Och själv har man inga tusingar sparade heller så det blir till att låna. Det blir ett JAK-lån för min del. Det känns smartast så. Vi söker ju dessutom efter hus så man är ju tvungen spara till en handpenning för det också. Med ett JAK-lån på 100 000 så förbinder man sig ju att efterspara samma summa utöver lånesumman under återbetalningsperioden. Så när det är klart och betalt så har man 100 000 sparat på sitt JAK-konto. Perfekt som start till handpenningen för ett hus!

Visst, i praktiken amorterar man ju dubbelt i förhållande till lånesumman och det kan göra det lite tuffare att ta större lån men jämför det med vilket annat banklån som helst och du inser snart att den dagen du får casha ut samma summa som du en gång lånat, är det helt klart värt det.  

Fler borde förövrigt gå med i JAK. Surfa in på www.jak.se och läs mer.

Tjorvigt!

Ja, det är precis vad det är. wordpress har definitivt snyggare teman än min tidigar eportal men det är inte hur enkelt som helst att lära sig hur allt funkar. Till exempel, hur får man bort/ändrar namnen på “bloggrollarna”/menyerna till höger på sidan? De som heter “BROWSE”, “LINKS” o.s.v.

Ja, weiss ich nicht hade nog tysken sagt. Jag säger bara GUDFÖRBANNAT!

Då börjar vi om igen

Så, jag har bestämt mig för att börja blogga igen. Det var ganska länge sen nu. Det senaste inlägget jag skrev på den gamsla bloggen skrev jag veckan efter min 25-årsfest för lite mindre än ett år sen. Det kommer ta ett tag innan jag kommer igång på allvar. Jag har ju bytt bloggportal och måste lära mig alla funktioner och därefter snygga till bloggen ordentligt. Man kan ju inte ha vilket skit som helst när man gör comevack!

I övrigt ska jag försöka att inte vara lika pretentiös som tidigare. Kanske vara lite mer privat och inte så jävla profetisk. Även om det såklart kan göra nytta ibland. Jag får se var jag landar och hur resultatet blir. Förhoppningsvis blir det något bättre än katastrof.